Höftledsartros är en av de vanligaste ledsjukdomarna i den vuxna befolkningen och innebär en gradvis nedbrytning av ledbrosket i höften. När brosket bryts ned minskar ledens stötdämpande förmåga, vilket leder till att benytorna i ledskålen och lårbenshuvudet börjar skava mot varandra. Vid klinisk bedömning av artros höft framgår det ofta att förändringarna utvecklas långsamt över flera år. Tillståndet orsakar smärta, stelhet och försämrad rörlighet i det drabbade benet. Sjukdomen beror på en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av broskvävnad, vilket påverkar hela ledens anatomi inklusive kapsel, senor och omkringliggande muskulatur.
Riskfaktorer och underliggande orsaker
Det finns flera samverkande faktorer som bidrar till att en individ utvecklar broskförändringar i höftleden. Ålder och ärftlighet utgör betydande osäkra faktorer, men även mekanisk överbelastning spelar en avgörande roll. Långvarigt tungt kroppsarbete, elitidrott samt tidigare ledsjukdomar eller anatomiska avvikelser som höftledsdysplasi ökar risken markant. I utredningar gällande artros höft syns även en tydlig koppling till övervikt, då högre kroppsvikt ökar den biomekaniska belastningen på bärande leder. Dessutom kan tidigare traumatisk skada, exempelvis en licenserad fraktur eller ledskada, utlösa en sekundär utveckling av sjukdomen.
Kliniska symtom och funktionspåverkan
De första tecknen på sjukdomen uppträder ofta som igångsättningssmärta och stelhet efter en tids vila eller när personen reser sig från sittande ställning. Patienter med artros höft upplever typiskt sett smärta i ljumsken som kan stråla ned mot lårets framsida och knäleden. I takt med att broskförlusten skrider fram blir smärtan mer konstant och kan även uppträda i vila samt under natten. Den minskade rörligheten gör det svårt att utföra vardagliga moment som att ta på sig strumpor eller stiga i och ur en bil. Halta och förändrat gångmönster är vanliga kompensatoriska följder.
Diagnostiska metoder och bilddiagnostik
Diagnostiken baseras på en sammanvägning av patientens sjukdomshistoria och en noggrann fysikalisk undersökning. Läkaren eller fysioterapeuten utvärderar ledens rörelseomfång, med särskilt fokus på inåtrotation och sträckning. För att bekräfta misstänkt artros höft genomförs vanligtvis en konventionell röntgenundersökning av bäcken och höftled. På röntgenbilderna letar man efter klassiska tecken som minskad ledspringa, förtätning av benvävnaden under brosket samt bildande av benutväxter kallade osteofyter. I tidiga skeden där röntgen visar normala förhållanden kan magnetresonanstomografi i enstaka fall användas för att bedöma mjukvävnad och tidiga broskförändringar.
Behandlingsstrategier och kirurgiska ingrepp
Grundbehandlingen vid brosknedbrytning i höftleden består av icke-farmakologiska åtgärder som grundutbildning och anpassad träning. Genom en strukturerad artrosskola får patienten verktyg för att hantera symtomen och stärka omkringliggande muskulatur. Vid hantering av artros höft är fysioterapi den viktigaste insatsen för att bibehålla ledens funktion och minska smärta. Farmakologisk behandling i form av smärtstillande eller antiinflammatoriska läkemedel nyttjas som ett komplement vid behov. I de fall där konservativ behandling inte ger tillräcklig lindring och livskvaliteten begränsas påtagligt blir kirurgisk behandling i form av en höftledsprotes aktuell. Vid en protesoperation ersätts de skadade ledytorna med konstgjorda komponenter.